Bara Jag

Bara Jag

fredag 30 mars 2012

Tid

Tid är något mycket konstigt.

Varje minut innehåller sextio sekunder, varje timme sextio minuter. Det går 24 timmar på ett dygn och sju dygn på en vecka.

Men hur kan ens liv förändras på en sekund, på en timme, på en dag? Hur kan ibland åtta timmar på jobbet kännas som åttio? Hur kan denna fredag kännas som ett helt annat liv mot fredagen för sju dagar sedan?

Förra fredagen hade jag en liten hund, jag var matte med alla de förpliktelser och glädjeämnen som en matte har. Idag har jag ingen hund, jag är inte längre en matte.

Det har gått en vecka, sju dagar, 168 timmar, sedan jag fick veta att Greta var sjuk. Det har varit en lång vecka med svårt beslut och mycket gråt. Samtidigt har det varit en kort vecka - tiden har på något sätt skuttat fram, hoppat över en del minuter. Ena stunden kväll med en snarkande hund, nästa stund morgon med dånande tystnad.

Jag saknar min skrutthund, just nu gör alla minnen ont. Glada minnen känns inte glada eftersom jag vet att det inte kommer att komma några nya glada minnen. Sorgsna minnen är bara sorgsna och jag är tacksam för att det inte behöver bli några mer sorgsna minnen.


Just nu känns det så här:

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message She Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

She was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.

W H Auden
Stopp all the clocks, cut of the telephone
Jag har uteslutit första versen och ändrat He till She

onsdag 28 mars 2012

Berg och dal bana

Idag har känslorna verkligen åkt berg och dalbana.

Det började direkt på morgonen när jag gick upp. Min vana trogen så kastade jag ett öga på Gretas bädd för att kolla in henne - och det fanns ingen bädd och ingen Greta. Bara ett tomt vrå. Dagens första bryt ihop.

Det var skönt att få sova längre på morgonen men mycket konstigt att inte behöva gå ut och ta en promenad.

På jobbet var alla jättesnälla, frågade hur jag mådde, tröstade och kramade om och jag bröt ihop, gång på gång. Det är tur jag jobbar på ett jobb där det är högt i tak och där man tillåts att vara både ledsen och glad.

Vid lunch var jag som en urvriden trasa och jag gick faktiskt hem.

Eller inte hem direkt, jag var ute och åt lunch med brorsdottern. Jag har inte ätit ordentligt på flera dagar och kände att jag behövde få i mig något flottigt med massor av kalorier, så vi var och åt pizza. Det var jättgott och sällskapet var mycket trevligt.

Efter maten var jag till ICA och handlade mat samt en 10-pack tulpaner, de är jättesöta. Jag tar kort på dem i morgon i dagsljus så får ni se.

När jag kom hem med matkassarna så var det dags att bryta ihop igen - ingen liten skrutthund som kom och mötte mig. Vilken hemsk känsla det var att inse att hon faktiskt aldrig mer kommer att komma och möta mig, glad och kärleksfull.

På eftermiddagen var jag så trött att jag var tvungen att sova en liten stund, jag hade saknat och gråtit mig till total utmattning.

Nu på kvällen har jag flera gånger slängt ett öga på klockan för att se om det är dags att gå och ta nattkisset. Och så slår det mig att jag har ingen Greta att gå ut med. Det kommer att ta tid innan jag slutar att tänka på promenader, åtta år sätter sina spår.

Jag är jätteledsen, verkligen in i märgen ledsen och det tillåter jag mig att vara. Jag har älskat Greta i åtta år och idag var den första dagen utan henne så då har jag faktiskt rätt att vara ledsen. Samtidigt vet jag att det blir bättre, saknaden kommer att bli mindre, minnena kommer att göra mindre ont - men inte än.

Just nu är jag bara ledsen

tisdag 27 mars 2012

Nu är det bara jag....

Idag har varit en jobbig dag, jag har varit till veterinären och låtit Greta få somna in.

Greta har ju haft besvär med sina analsäckar som blivit inflammerade titt som tätt och som gjort mycket ont. Jag bestämde mig för att operera bort analsäckarna, det är det bästa att göra eftersom man blir av med besvären helt och hållet. Greta visade aldrig att hon hade ont så jag upptäckte inflammationerna alltid väldigt sent.

För någon vecka sedan var vi hos veterinären för jag trodde att säckarna var inflammerade igen och jag ville ta det säkra före det osäkra, alltså låta veterinären titta på rumpan innan inflammationen blev riktigt illa. Nu visade det sig att de inte var inflammerade men veterinären upptäckte att det kom flytningar ur hennes vulva. Veterinären trodde att det nog var en urinvägsinfektion men att det också kunde vara något inuti henne.

Vi bestämde att det skulle göras en ultraljudsundersökning på Greta för att ta reda på vad det var som orsakade flytningarna men som sagt var så var urinvägsinfektion det vi trodde på.

Nu i fredags var Greta hos veterinären för ultraljudet, hon gick dit med hundvakten My eftersom jag inte trodde att det var något märkvärdigt. Det visade sig att Greta hade både urinvägsinfektion och livmodersinflammation.

Veterinären sade att man skulle behöva operera bort livmodern på henne, även om hon skulle bli bra efter en penicillinkur så skulle risken vara jättestor att livmodern blir inflammerad igen och att hon då kan bli jättesjuk jättesnabbt.

Efter mycket tänkande och vånda beslutade jag mig för att inte låta henne opereras utan istället låta henne få somna in.
(är det någon som har några åsikter om det så hoppas jag att ni behåller dem för er själva, jag är inte intresserad av vad ni skulle ha gjort i min situation)

Helgen har varit hemsk, jag har gråtit och gråtit, pysslat med lite annat för att strax bryta ihop igen.

Greta har haft det bra. På lördagen åkte vi bil, Greta älskade att åka bil, till landet och tillbringade dagen och natten hos min bror och svägerska. Vi var ute och promenerade i det härliga vårvädret och Greta fick lukta på alla spännande lukter som finns på landet. På söndagen lämnade jag henne där, jag kände att jag inte orkade ha henne hos mig, jag bara grät när jag tittade henne och det stressade henne.

På måndag morgon lämnade svägerskan henne igen till mig. Jag var hemma från jobbet, tack för förstående chef!, och pratade med veterinären, vi fick tid för avlivning till idag på förmiddagen.

Min kompis Annette kom till mig strax efter nio på morgonen och vi promenerade bort till veterinären. För Greta var det precis som vanligt, en härlig promenad med morsan och Annette. Jag hade tidigare förklarat hur jag ville att allt skulle gå till, så när vi kom till veterinären tog dom Greta och gick iväg med henne. Hon var precis lika glad som vanligt och följde med veterinären glatt.

Jag valde att inte vara med vid själva avlivningen eftersom jag visste att Greta skulle bli stressad om jag var i rummet och bara grät och grät. Hon har ju varit iväg två gånger tidigare och spolat sina analsäckar och då har det gått till precis som idag, hon gick iväg med veterinären för behandling. Hon sederades för spolningen så hon var van att få en spruta, inte ens det var något konstigt.

Efteråt sade veterinären att allt hade gått lugnt till, Greta litade ju på dem och var inte rädd eller stressad. Jag och Annette var inne och tittade på henne, hon var invirad i en mjuk, röd handduk och fortfarande varm och mjuk. Jag pussade henne och talade om för henne att hon är den sötaste och bästa lilla hunden i hela världen, vi klappade henne och så virade vi in henne igen och gick ut.

Jag är naturligtvis jätteledsen, jag saknar henne så oändligt mycket att mitt hjärta vill brista. Jag har älskat henne i åtta år och hon kommer att finnas i mitt hjärta till den dag jag själv vandrar vidare. Jag känner en enorm ömhet mot henne, min lilla skrutt och jag vill bara ha henne här så jag kan klappa henne. Men jag vet att det här var det bästa beslutet.


Jag vet att det inte är jul men hon är ju så jäkla söt.

tisdag 20 mars 2012

Bortblåst

Oj vad det blåste igår! Det var riktig storm under nästan hela dagen igår, kallt och ruggigt. Bortåt Valdemarsvik så snöade det, tur att vi slapp det inne i Norrköping. Greta gillar ju inte blåst så hon tyckte inte att det var någon höjdare att promenera, lika bra det för jag höll på att frysa öronen av mig.

Idag blåste det inte riktigt lika mycket men det var fortfarande ganska så kyligt vid lunch. Vad snopen jag blev när jag skulle hem, det var riktigt jätteskönt. Blåsten hade avtagit helt och det kändes värme i luften, jag och Greta tog en riktigt härlig, lång promenad.

Kändes verkligen vårfint att promenera i parken eftersom de har vårstädats, både i Karl Johans park och Stationsparken, snart planteras nog penseerna och de andra vårblommorna.

Mera goda nyheter - Greta har börjat äta sin nya hundmat. Härligt! Hon magrade faktiskt två kilo under den tiden hon inte åt. Nu fanns det väl att ta av, det går ingen nöd på henne, men det känns faktiskt riktigt skönt att hon äter.

Här är två bilder att längta till våren med. Det är en magnolia som blommar i parken och jag har tagit fotona.
Längta och njut
tänk att få bo i huset bakom magnolian

söndag 18 mars 2012

Lata söndag

Idag har det varit en riktigt lat söndag, jag har inte gjort något vettigt alls.

Började med att vakna klockan 10:00 - jodå, du läste rätt - klockan 10:00. Och det skyller jag helt och hållet på brorsdottern. Hon kom nämligen hem till mig på morgonkvisten efter att ha roat sig med sina kompisar, klockan fyra närmare bestämt. Naturligtvis så vaknade jag då och det tog ett tag innan jag somnade om. Jag vaknade till vid åtta-tiden men kände mig lite trött och tänkte att jag latar mig en halvtimme till. Nästa gång jag tittade på klockan så var hon tio, men ni ser ju själv att det är brorsdotterns fel alltihop eftersom hon väckte mig mitt i natten och gjorde så att jag blev jättetrött.


På eftermiddagen tittade jag på denna, har lånat den av min bror ganska länge sedan. Äntligen tog jag mig tid att titta på den och den var helt ok


Naturligtvis har jag och Greta varit på några promenader idag. Så skönt det är när man känner att det är vår i luften! Vinden och luften är fortfarande lite kylig men man känner att det finns åtminstone ett löfte om vår - ah så härligt.

Sedan har jag väl inte gjort något mer, bara småsaker som jag inte tänker ta upp eftersom jag kommer ihåg vad min mormor lärde mig:
Laiska se töitään laskee 


Vilket på svenska blir:
Det är den late som räknar sina jobb


Och eftersom vi ändå är inne på det finska så får ni här min favorit barnsång, jag älskade den när jag var liten och jag tycker fortfarande att den är jättefin

lördag 17 mars 2012

Äta?

Greta har inte ätit på hela veckan, så idag funderade jag ut en plan. Jag tog det nya torrfodret, smälte lite smör och hällde över och serverade.

Först slickade hon i sig smöret ur skålen.

Några timmar senare tog hon in foderbitar i munnen, slickade av det torkade smöret och spottade ut fodret bredvid matskålen.

Ytterligare någon timme senare åt hon upp allt.

Tror ni att jag har lyckats få henne att äta det nya torrfodret?

onsdag 14 mars 2012

Hungrig

Ja, inte jag men Greta måste vara jättehungrig vid det här laget.

Jag vet inte riktigt vad det är med henne men äta vill hon inte. Det kan vara det att jag inte har hennes vanliga mat

den var slut i Hageby när jag var till ICA senast. Jag köpte en annan mat och hon åt den under några dagar, sedan lade hon av. Jag hade lite kvar av den vanliga maten som hon fick men det var inte så populärt det heller.
Det går ingen nöd på henne och om jag erbjuder henne en korvbit, lite paj, en bit ost och hundgodis så äter hon det. Så det lutar väl mest åt det hållet att hon tjurar eftersom hon inte får sin vanliga mat.

Men jag tycker synd om henne för hon måste ju vara vrålhungrig.

tisdag 13 mars 2012

Tisdag

Mycket att göra på jobbet idag igen, jag är så trött jag skulle kunna sova stående. Som tur är behöver jag inte göra det utan kan krypa ner i min sköna säng!



God natt!

måndag 12 mars 2012

Måndag

Jaha, då är det måndag igen! Jag är trött, det har varit mycket att göra på jobbet, många som ville prata med oss idag.

Det var jätteskönt väder på eftermiddagen så Greta och jag tog en promenad och riktigt njöt av vårvädret. Så skönt det är att promenera utan att frysa rumpan av sig - tycker både Greta och jag.

I lördags umgicks jag med barnbarnet hela dagen, Greta var hos hundvakt och barnbarnet kom till mig redan på morgonen.

På förmiddagen var vi ute i parken och lekte, och så matade vi änderna som håller till i Strömmen. Jag hade inget bröd för det hade jag glömt att köpa men det var några a-lagare i parken som matade änderna och de gav bröd åt barnbarnet så han också kunde mata. De där änderna är ju halvtama och blir väldigt närgångna när det vankas mat, men barnbarnet kastade modigt smulorna till den snattrande flocken.



Hos en farmor som äter LCHF får man ingen fikabröd, bara bullar, kakor och munkar i plast och garn.

Efter middagsluren gick vi till konserthallen, Louis de Geer där vi lyssnade på barnkonsert med Mamma Mu och Kråkan. Det var jättemycket barn och föräldrar där och innan konserten var det foajeaktiviteter, barnbarnet pysslade ihop en Kråka av svart papper, glitterlim och paljetter. Mycket piffigt.


Eftersom Norrköpings Symfoniorkester fyller 100 år i år så bjöds det på tårta, riktig tårta



Så här fin var barnbarnet

Själva konserten var mycket bra med Mamma Mu som dansade balett fast Kråkan tyckte att Kossor. Dansar. Inte.
Mamma Mu blev ledsen, för hon är en annorlunda ko som faktiskt dansar. Kråkan var lite onödigt sur och sa en del elakheter och de två blev lite osams. Då spelades denna - och den ger mig gåshud när jag hör den live - det är så mäktigt

När musiken trappas upp så kan ni väl se för ert inre öga hur en skäggig karl, iklädd en brun ko-kostym med svängande juver, stampar iväg dödligt förorättad?

Nåja, barnen fick ropa på Mamma Mu som kom tillbaka, i rosa tutu, och dansade lite till.

Eftermiddagen avslutades i skoaffären där dessa inhandlades


Allt som allt var lördagen en mycket bra dag



söndag 11 mars 2012

Veckan som försvann

Ojdå, vart tog veckan vägen?
En vecka, sju dagar, utan ett ord från mig - hur kan det vara möjligt?



Sanningen är den att det inte har hänt så mycket...

På måndag kväll blev jag magsjuk och det är verkligen inget att skriva om


Jag var dålig tisdag och onsdag, torsdag kändes det bättre så jag tänkte gå och jobba på fredag. Men då blev barnbarnet sjuk


och jag blev tillfrågad om jag kunde ta Vård Av Barn och det gjorde jag gärna. Så jag tillbringade fredagen med barnbarnet som var väldigt, väldigt trött, inte alls hungrig - men inte jättesjuk.
Jag slapp i alla fall torka kräks och byta bajsblöjor. Allt som allt var fredagen faktiskt en riktigt bra dag.

Och ännu bättre blev det eftersom jag på eftermiddagen lämnade Greta hos hundvakten. Vad jag gjorde på lördagen tänker jag berätta imorgon

söndag 4 mars 2012

Sandlådan

På förmiddagen har jag inte gjort någonting. Jo förresten - jag tog en långpromenad med Greta i det fina  vårvädret och efter det pratade jag med min moster på telefon. Hon bor i Kemi i Finland och där har de full vinter än, snön ligger meterdjup men solen har börjat att skina så det finns hopp om våren även där uppe i norr. På eftermiddagen har jag träffat barnbarnet, det var ett par veckor sedan som vi sågs. Han har varit sjuk och jag har varit sjuk men idag är vi båda friska och kunde umgås.

Vad jag längtar efter att det blir vår på riktigt så man kan vara ute utan att frysa! Det är skönt att snön nu är borta men det är fortfarande väldigt blött och geggigt på marken. Vi tillbringade en timme i sandlådan, barnbarnet grävde med spade och liten grävskopa i den blöta sanden. Tillståndet i sandlådan kan beskrivas med följande konversation:

Farmor: Det där ser ut som bajs.
Barnbarn: Det är inte bajs! Det är geggamoja!

lördag 3 mars 2012

Vår

Vilket härligt vårväder det har varit idag! Solen sken från en nästan klarblå himmel, ingen blåst, lite kyla i luften som jagades bort av solen - ahhh, det går åt rätt håll! Och inte är det kolmörkt på eftermiddagen längre, vid klockan 18 så är det fortfarande lite dagsljus kvar - ahhh, härligt!

Det här är Norrköpings rådhus


En riktigt snygg kåk tycker jag. Högst där uppe så finns det ett klockspel som spelar två gånger om dagen, klockan 13:00 och 17:00. I och med att jag bor så nära så kan jag höra spelandet, på vardagarna hör jag oftast bara den som spelar på eftermiddagen men på helgerna hör jag båda. På dagen spelas en melodi och på eftermiddagen en annan och man byter melodier kanske varannan månad, ungefär. Och det hela är nog så vackert.

Men - det finns ett stort MEN - att höra samma melodi dag ut och dag in under flera veckor tenderar göra så att den jäkla melodin sätter sig fast i hjärnan.

Så just nu går jag omkring hela tiden sjungandes denna:

Här är texten ifall ni vill sjunga med

Vårvindar friska
Leka och viska
Lunderna kring, likt älskande par.
Strömmarne ila,
Finna ej vila,
Förr'n ner i djupet störtvågen far.
Klaga, mitt hjärta, klaga! — O, hör;
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.

Klaga, mitt hjärta, klaga! — O, hör,
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.

Hjärtat vill brista —
Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst:
Avskedets plåga,
Ögonens låga,
Mun emot mun och klappande bröst.
Fjälldalen stod i grönskande skrud,
Trasten slog drill på drill för sin brud!
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.

Fjälldalen stod i grönskande skrud,
Trasten slog drill på drill för sin brud!
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.

fredag 2 mars 2012

Veterinär

Idag är det synd om Greta för hon har varit hos veterinären, om du är äckelmagad och inte tycker om målande beskrivningar om hundens privata delar så är det dags att sluta läsa nu.

Greta har haft problem med sina analsäckar, de har varit inflammerade och veterinären har fått spola och tömma dem på var och annat jox. Jag tyckte att hon varit konstig i baken igen och tog henne till veterinären som klämde på hennes analsäckar och tömde dem, som tur var så är de inte inflammerade. Men.... den högra analsäcken kändes konstig och det kommer någon form av sekret från Gretas vulva, veterinären visste inte riktigt vad det kunde vara.

Så, kan ni gissa vad det här är?

 Det är en skål som jag ska samla in ett urinprov med. Hur jag ska lyckas med det? Ingen aning.

Vi ska börja med att utesluta urinvägsinfektion, därav urinprovet. Vi ska också göra ett ultraljud för att kolla Gretas livmoder. Om hon är frisk för övrigt så ska hennes analsäckar opereras bort så hon slipper besvär med dem.

Kostnaden? Urinprovet är inte så farligt, ultraljud kostar ca 600 kr och operationen av analsäckarna kostar mellan 15 000 - 20 000 kr. Som tur är så är Greta försäkrad, har varit det ända sedan hon var liten yttepytte valp så försäkringen täcker en hel del av kostnaden.

Men nog är det sant, det jag läste någonstans, att för att verkligen känna hur det är att ha hund så ska man (bland mycket annat) kunna gå till veterinären, ge veterinären alla pengar man har, le, tacka samt gå glad och nöjd därifrån.

Som sagt var, det är synd om Greta idag för hon är nog ganska öm i baken. Men annars så älskar hon att gå till veterinären. Det finns mycket att lukta på, massor av snälla människor som hälsar på henne, hon står i centrum (även om vetten har fingrarna i hennes bak) och hon får alltid en liten tuggpinne när allt är klart. Och som vanligt ville hon inte gå därifrån när allt var klart. Tokhund :-)